Jag kanske kan vinna över panikattacker men inte över ångesten..
Ångesten är för stark och för stor och jag för liten och svag. Det känns som att den tar över mig den är snart inte bara en del av mig snart är den allt jag är. Tanken skrämmer mig.
Jag vill inte vara ångest, jag vill inte tvivla på om jag verkligen vill leva!
Jag vill vilja leva!
Jag vill må bra!
Än så länge finns det ljusa stunder och dem ljusa stunderna är riktigt ljusa men dem stunderna som är lite mörkare har också blivit allt mörkare och jag vet inte längre hur jag ska hantera dem stunderna. Hur jag ska tackla det mörka..
Jag vill inte vara med åh leka mer! Jag vill inte!